33 anledningar
Bara för att detta är det vettigaste man kan läsa någonsin.
Om ni inte uppfattat länken eller så
För er som inte redan vet, det handlar om feminism, därför är det så viktigt.
Du är inte den finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel längre.
Så saker och ting blev inte så som jag trott. Saker och ting blev faktiskt sämre än vad jag trott. För en stund så trodde jag att saker och ting skulle lösa sig, att allt skulle bli bra. Att det var min tur. Men nu sitter jag här, med ett inre som spricker och inte alls är så där glad som man skulle kunna tro när man ser bilden på mig. Men den är ju bara falsk, så som det mesta här i världen. För ingenting är ju på riktigt, eller hur? Det som skulle bli min räddning har plötsligt blivit något slags helvete. Men det är väl lika bra det. För vissa saker ska man helt enkelt inte bara komma ut ur hel. Vissa saker ska bara göra ont. Det finns säkert någon mening med det. Vad vet jag. Jag vet bara att jag är färdig med dig, jag behöver inte dig längre och det är bra. Klart det är. Nu är det bara jag och spåren av dig kvar. Och vad som händer med oss...vem bryr sig egentligen om det? Det blir som det blir. Men jag överlever, jag överlever alltid. Tar mig förbi sådant här. För jag vet att jag inte är ensam, jag har så fruktansvärt fina människor i mitt liv, de betyder allt för mig. Och man kan faktiskt leva sida vid sida med smärtan, det är inte svårt och är det inte det vi alla gör dagligen?
Du är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel.
Varje måndagsmorgon vaknar jag tänker helvete vilken lång dag som väntas. Kommer jag verkligen orka? Och orkar gör jag, fast jag vet inte hur. Dagen går så fort fast ändå oändligt sakta, hur det nu kan vara möjlighet. Jag överlever dagarna genom att prata med dig. Fast det egentligen får mig att sakna dig ännu mer. För jag gör det, saknar dig så fruktansvärt jävla mycket. Att jag är här och du är där känns bara så dumt, så fel eftersom hela du känns så rätt. Men vi löser det, visst gör vi det? För det måste vi. Så seriöst, kom hit, till mig, få mig att känna allt det där som jag känner för dig (fast jag redan känner allt man kan känna för dig redan), få mig att bli så som jag alltid är med dig, få mig att bli bättre än vad jag redan är. För jag behöver dig, så mycket.
Det tog så lång tid att bli ung.
Saker och ting är svårt. Ingenting flyter på så där enkelt, inte så där som jag hade velat. Jag kämpar mer än vad jag egentligen orkar med. Allt för att få det att gå ihop. Så inget går sönder. Så att inte jag råkar gå sönder. Fast det känns som så ibland. Men jaja, det löser sig. Nog.
Något som var trevligt, igår i alla fall var att jag och Sara åkte till Göteborg för att Håkan signerade där. Det var fint, han var fin och det var flera fina människor som vi träffade också. Så det var en fin dag. Okej, det är tydligen mycket som är fint inser jag. Men det är bra, att det är så. Hade varit jobbigt om det inte varit det tror jag liksom. Hur som helst så längtar jag till sommar, då vi ska håkankonserter och sådant, allt kommer bli så bra då. Längtar ihjäl mig typ.
Ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer.
Hej. Eller något. Det är tisdag morgon. Jag har kommit till skolan alldeles för tidigt med ambitioner att jobba ikapp matte, men tydligen så bestämde sig livet för att det inte var någon bra idé av någon anledning. Så jag sitter här i min ensamhet istället. Det funkar. I alla fall. Det känns som om det är på tiden att jag skriver något här. För oj vad det var längesedan. Det har hänt så mycket, det händer fortfarande mycket, det går inte att få stopp på det. Livet bara rullar på, kanske lite för fort, lite för fort än det jag är van vid. Men jag gör mitt bästa för att hänga med bland alla osyriga känlsor som okontrollerat spinnar runt i kroppen, jag försöker ha koll på tankarna som överanalysererar, som kanske till och med förstör. Ibland undrar jag vart allt det här är på väg, allt detta nya som händer just nu, vart kommer allt leda till? Var jag kommer jag befinna mig när det här tar slut? Vem kommer jag då vara? Stressen och oron i kroppen kommer väl tids nog försvinna, om det nu inte upplöses av något helt annat, låt oss inte hoppas på det. Låt oss hoppas att allting blir som det är menat, att allting löser sig.
Förresten, jag har blivit ordförande för Ung Vänster Falkenberg och den första maj ska nog hålla ett tal, det pirrar lite i magen när jag tänker på det.
Nåväl, hoppas ni har det bra.
xx
Om en helg som nästan är slut.
Nu tänkte jag berätta om vad som hänt mig sen i den här helgens början. Emilia och Sara kommer hem till mig i början av fredagkvällen. Emilia färgar Saras hår och klipper mitt. Det är inte dumt att ha en vän som sånt, inte alls. Sedan så lagar vi minipizzor, jag har svamp på min, för det är så fruktansvärt gott. Jag passar också på att ge Sara en del av hennes födelsedagspreset, visserligen nästan en månad försent, men det gör inget. Resten av kvällen flyter på så där alldeles jättefint. Vi sitter på golvet, dricker vin och sjunger Åh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort tillsammans med Håkan. Det är fint och allting är så där bra, helt ångestfritt och bra, så som det alltid borde vara. Någon gång vid två går vi och lägger oss. Dagen efter är det lördag, Emilia och Sara stannar kvar hos mig och vi gör inte mycket, tar det lugnt, går på promenad med hundarna, hunddagis, kallar Sara det... eller om det var Emilia. Vi räknar också lite matte, för det är matteprov på måndag. Jag ber Emilia att rita feministmärket på min arm, det gör hon. Att vi somnar på golvet fast det är mitt på ljusa dan, det gör ingenting. För vi bara gör det som vi behöver. Sen på kvällen äter vi tacos med spelar geni med mamma och pappa. Sen vid tolv åker de hem och jag går och lägger mig. Jisses vad bra jag har haft det med dem, så fruktansvärt bra.
Om en dag i mars.
Haha, sa inte jag att jag skulle skriva om vad som hände i onsdags i typ torsdags? Noll självdiciplin, men äsch, det gör verkligen ingenting. Nej nej. Men i alla fall här kommer det.
I onsdags var något som högt uppskattades. Jag, Sara och min nyfunne vän Felicia tar tåget till Göteborg. Vår plan för vår Göteborgsresa är att gå Hästpojkens signering. Så det gör vi också, går till Bengans. Men innan dess går vi till ett mysigt café och jag blir glad, det finns cola i glasflaska. I alla fall sen kan vi träffa Hästpojken och de sjunger några låtar och skrikver till Chitra och sedan sina egna namn på deras nyaste album som jag köper. Sen efter signeringen stressar vi oss på Göteborgs gator, plankar på spårvagnen och åker buss. Allt för att kunna ta sig till radiohuset för att se på Hästpojkens konsert där för p3-session. Det är häftigt, det är fint, ja det var det. Och det gör ingenting att vi står utanför radiohuset i över en timma i minusgrader bara för att vi kom alldeles för tidigt. I alla fall, Hästpojken är fina. Speciellt fint är det när Martin sjunger kärlek är för dom som kommit loss, på något sätt stämmer den textraden för mig. På tåget tillbaka får jag äta en subway-macka, perfekt avslut på en fin dag. Åh så fin.
Kärlek är för dom som kommit loss.
1. Jag fick äta sushi idag OH MY GOD. 2. En suddig bild på en glad Chitra.
3. Igår fick jag mina älskade docs, matriell lycka på det. 4. Två av mina hundgoseungar.
Hej. Idag har det varit en riktigt bra dag, jag är glad. Skoldagen gick så sjukt snabbt utan någon större ansträgning. Sedan efter skolan fick jag träffa Felicia och äta sushi med henne. Det var så sjukt längesen, ja inte längesedan jag åt sushi, men längesedan jag fick träffa Felicia. Åh det var så bra. Felicia är bra. Så är det bara. Ni kanske undrar vad jag gjorde igår när vi hade studiedag? Det får ni se i nästa inlägg, bara så ni vet.
xx
Det kommer aldrig va över för mig
Idag kunde man höra Håkans nya låt "Det kommer aldrig va över för mig". Den var verkligen hur fin som helst. Håkan är hur fin som helst och jag blir så glad när jag tänker på att det är 35 dagar kvar till hans släpper sitt album, det är 39 dagar kvar tills jag får se honom på riktigt för första gången när han signera sin nya skiva och det är 87 dagar kvar till han ska ha sin spelning i Göteborg och det är 133 dagar kvar till "Känn ingen sorg" har premiär. Det är helt otroligt. Det är inte långt nu, det kommer gå så fort. Åh vad jag längtar.
Här kan ni se trailern till "Känn ingen sorg"
Krossa patriarkatet
Igår var det den åttonde mars och jag hoppas att det inte är någon som har missat vad den dagen innebar. Jag ville kika in här igår, skriva något feminism, kvinnokamp och jämställdhet och så vidare. Men tiden fanns ej till. Men jag är inte ledsen för det, jag skriver något sådant idag. För egentligen spelar det ingen roll när man skriver något om detta, för det kommer alltid vara lika viktigt att ta upp, vilken dag det än är.
Dock är jag inte en av de personer som är emot just den internationella kvinnodagen. Jag är inte den feministen som tycker att det enda kvinnodagen gör är att bekräfta patriarkatets existens. Jag är inte den heller den feministen som vägrar se det fina med kvinnodagen på grund av att det inte skulle vara jämställd tanke. Jag är inte den som tycker det är motsägelsefullt att kalla sig feminist, kämpa för jämställdhet men som älskar dagen då kvinnor får hyllas extra.
Igår var en bra dag, lite överallt kunde man känna att det den åttonde mars, den internationella kvinnodagen. I tidningarna skrevs det artiklar om jämställdhet och kvinnor som aldrig förr. På twitter får jag läsa en massa inspirerande och peppande tweets om just kvinnor, av feminister. Jag inspireras av alla debattinlägg, krönikor och liknande texter. Jag blev så peppad och glad. Fick hopp om framtiden och automatiskt tänkte jag att fan kanske är vi inte långt i från jämställdhet i alla fall. Eller inte.
Men ganska så snart på förmiddagen så var det någon kränkt man som givetivs ställde den idiotiska frågan "Varför finns det inte ens mansdag?". Jag blir så trött på alla dessa män som till och med på en dag tillägnad kvinnor, ska komma in och visa sig. Ska komma och skylta med att jag är kränkt man, se mig, ge mig plats, jag finns också. Vad skulle man säga? Förlåt för att det inte är ni som får uppmärksamhet denna dag? Haha aldrig i livet. Alla dessa kränkta män kan ju bara dra åt helvete.
I en nyhetsartikel kunde man dagen till ära läsa om vad våra indiska systrar håller på med. Med bambukäppar slår de ner män som brukar våld mot kvinnor. Jag blev så otroligt stolt och glad och tänker att lite mer sådant behöver vi i Sverige. Slå tillbaka mot de män som skadar kvinnor. Hårt.
Något annat som jag blir så fruktansvärt arg över är allt motstånd till just feminism. Jag kan tycka att debatten om jämställdhet har flyttat från det väsentliga, där det handlar om att hitta konkreta lösningar för att skapa jämställdhet, till huruvida feminism är nödvändigt eller inte. Det har blivit som ett krig. Något annat som verkligen är tråkigt är kvinnor inte kallar sig själva för feminister därför att de tycker att feminism är överdrivet. Men jag har slutat att bli arg, slutat bli arg över att kvinnor säger så. Jag vill se alla kvinnor som mina systrar och vi får kämpa för dem också.
Ta aldrig åt dig när han använder sig av härskartekniker för att trycka ner dig, sträck på dig, se dem i ögonen. Ta ett steg framåt och visa att det är du som starkast av er. Alltid. Låt honom aldrig vinna, inte en endaste jävla gång.
Det finns så mycket mer att skriva, men jag slutar här. Kom ihåg, sluta aldrig med att krossa patriarkatet och att vi kvinnor är så jävla bra.
Så många år har du älskat mig.
Mänsklig värme. Det är allt jag behöver. Allt du behöver ge mig. Snälla. Jag fryser. Det är kallt. Så om du besitter någon typ av mänsklig värme så vet du var jag finns. Tack för mig.
Annars då? Vad är det som händer? Inte mycket. Inte alls. Jag lyssnar på Caroline Af Ugglas för att hon är så himla fin och hennes texter är så häftiga. Bara så ni vet. Något mer då? Tja, jag pluggar inte, fast jag borde, jag är ju ändå en sådan där samhällselev som har en massa att göra. Men av någon anledning så gör jag inte det, frågan är faktiskt varför. Var är min sådan energi? Vad gör jag ens i stället? Ja, lyssnar på musik, sjunger - fast jag håller på att bli sjuk.
Haha, det här inlägget blir utan bild för ärligt talat så hittar jag ingen vettig som passar. Så ja, hoppas det är okej. Ha det fint.
xx
Det verkar som hon överlevt sen sist jag såg henne.
Hej kompisar. Det är sol idag, bara så ni vet. Man blir glad då. Även om Robin och Anton gick vidare till finalen och inte Erik och Tone. Då blir man bitter. Men ja, man får väl acceptera det. I alla fall, idag fick mamma med sig hela familjen ut på skridskor. Det är väl ganska så trevligt men herre shit vad ont det gör efter ett tag. Men nej, nu ska jag ut och springa - tro det eller ej. Ha det fint.
xx
Det som hände i mars 2012
Här kommer några bilder från förra året, i mars. Då var det viktigt för mig att alltid ha bilder tagna med systemkameran, så är det inte längre. Det var tjugotre grader varmt och sol en dag och jag tjajade om skolarbete, men precis som nu så tog det upp mycket tid och energi. Jag vill inte säga så mycket mer om det, men ni ser ju lite på bilderna i alla fall hur det var. Eller ja, ni kan ju tolka det själva.
Du säger att kärleken aldrig var till för dig.
Hej. Jag vaknade upp idag på helt fel sida. Jag kände mig ledsen, uppgiven och arg och funderade på hur sjutton jag skulle klara mig igenom dagen. En gråtattack var nära när jag inte hittade den tröjan jag planerat att ha på mig. Ja, ni fattar grejen. Jag till skolan, fylldes av endorfiner på idrottslektionen även om jag inte är den anstränger mig hårdast. Inte precis. I alla fall, blev lite gladare. Sedan blev jag arg på samhällslektionen och typ fylldes med något slags hat och fick avreagera mig lite med att skriva en lista på allt jag hatar, det om något är skönt att göra ibland. Sen så när vi slutade skolan gick jag, Sara och Lovisa på pluggfika. Jag fick äta godaste semlan i hela mitt liv och var som ganska väntat inte så effektiv när det kom till pluggdelen. Så därför sitter jag här nu, kvällen innan en deadline. Kan inte bestämma mig för om jag har ångest eller inte, tror inte det. Men det kanska kommer senare ikväll när jag måste gå och lägga mig eller något.
Hur som helst, ni är bäst.
xx
Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv.
Hallå. Idag är en sådan där dag när man inte vaknar och fryser. Faktiskt så är jag varm. Ganska ovanligt faktiskt. Och hundarna ville säga god morgon, det är i alla fall vad jag intalar mig.Det är också en sådan där dag när jag får gå hem tidigt på dagen från skolan. Det är en sådan dag när jag fortsätter att skriva på feministiska försvarstal som jag tjatar mest om hela tiden, men den uppgiften upptar verkligen mycket av mina tankar. Det är dessutom en sådan där dag då jag ledsen på grund av att det finns de som använder sig av härskartekniker för att trycka ner, tragiskt tycker jag. Men det är också en sådan dag då jag blir glad över internetets alla möjligheter till att prata med så många fina människor. Dessutom är en sådan dag då jag lyssnar noga p Ebba Grön och faktiskt tycker om dem. Intressant. Hoppas ni har haft en sådan där dag också, en bra dag.
xx
