Jag är trött. Jag känner mig ensam. Jag saknar någon. Jag vet inte ens vem. Jag bokar en tågbiljett en stad jag aldrig varit i för att träffa människor jag aldrig träffat. Jag vill vara spontan. Jag vill göra något nytt. Jag vill göra något jag aldrig gjort förut. Jag vill skapa minnen. Jag vill ångra mig. Jag vill göra fel. Jag vill göra rätt. Jag vill att det ska kännas. Jag vill inte att det ska göra ont. Jag vill känna mig levande. Jag saknar något. Jag är rädd. Jag är uttråkad. Jag är ingenting. Jag vill ha allting. Jag vill ha höst. Jag vill ha vinter. Jag vill ha vår. Jag vill att tiden går. Jag vill att tiden stannar. Jag vill ha åldern. Jag vill ha elden. Jag vill leva mitt liv. Jag är trött. Jag saknar något.

Det är natt nu och jag ligger vaken. Jag är trött, så trött men jag kan inte sova. Eller kan... jag har inte provat. Jag är helt enkelt inte redo för det. För ikväll är det så många tankar och känslor utan namn som stör.

 Bilden här ovanför förklarar på ett ungefär hur det är och ser man på det sättet men egentligen är det ganska fult, patetiskt och bara vädligt störande. Precis så.

 

Jag har insett att man tänker bättre på nätterna, är det inte så? Att man lättare får klarhet då. Att man ser allt i nya perspektiv. Kanske. Hur som helst, det är fint att vara vaken på natten, kanske är det då man inte känner sig så jävla ensam trots att man egentligen är det, jag vet inte.