Oktobertankar
• Igår såg jag fåglar flyga över mig, påväg från det kalla Sverige och vidare mot värme. Ibland önskar jag att jag kunde få följa med.

• Men eftersom jag tycker om hösten av flera anledningar är jag glad att vara här. Det är fint när löven skiftar från grönt till varma färger.

• Hösten är också en tid för värme, mys och reflektion. Jag börjar fundera, tänka, känna, sakna så mycket under dessa mörka månader. Ibland mår jag bra av det - andra gånger inte.

• Personligen är inte oktober någon bra månad. Den är lång och allmänt tråkig egentligen. Allt jag vill är att det ska bli november, snälla kom hit.

Det är väl det här som rör sig i mitt huvud denna morgon. Hoppas ni får en fin dag.

 

Japp, i finalen om två veckor hoppas jag på Lisa Miskovsky, Molly Sandén och Loreen. Bara flickor denna gången, men det är okej. Jag tycker att alla tre haft så berörande och fina framföranden. Låtarna är helt enkelt bra! Så om någon av dessa tre vinner blir jag en glad människa!

1. Är väldigt sugen på att göra något fint av mitt hår. Lite less på det frisyren jag har just nu. Har upptäckt att Jennifer Aniston verkligen har ett underbart hår och blir så fin i så många frisyrer. Hade gärna klippt mitt hår kortare och haft en liknande frisyr Jen har på bilden däruppe.

2. Jag är lite ängslig över historiaprovet i morgon, men det är man ju alltid inför prov. Tror det kommer gå bra. Får lugna ner mig själv.

3. Funderar lite på vad det där sockerbehovet jag hade tidigare idag tagit vägen. Köpte till och med hem lite godis inför studerandet. Men just nu är jag sugen på the och ett päron. Skumt.

4. Idag var det inspirationsdag i skolan. Jag var lite bitter över att behöva gå upp klockan sex istället för åtta. Men oj vilket ilandsproblem egentligen. Det blev verkligen bekräftat efter att ha fått lyssna på en av grundarna till Ung Cancer. Så många kloka och fina ord som sades. Blev verkligen berörd. Så här kommer en video med två av dem från Ung Cancer. Tycker den var väldigt fin.



4. För att komma tillbaka till punkt 2, jag borde verkligen sluta med det här blogginlägget. Att få ner alla mina tankar som finns i huvudet just nu lär ju ta en halv evighet. Men intressant är det faktiskt. Får göra om det här.

Jag har ju inte sagt vem jag tyckte var bäst under deltävlingen nummer 2 på melodifestivalen igår. Jag tyckte att Mimi Oh helt klart var bäst. Så himla mysigt bra och hennes text var bara så bra. Lite synd att hon gick vidare, faktiskt.

Loreen var helt klart bäst i kväll. Så himla vackert framfört. Man blev så berörd. Underbar! Det spelar ingen roll att Sean Banan kom vidare till anda chansen eller att Dead By April gick vidare till final. Loreen kom till final, det enda som betyder något.

Jag har fått en del fina kommentarer om krönikan som jag skrev i åttan, som jag sedan gjorde om och publicerade i det femte numret av Byskvaller. Så jag tänkte att jag kunde låta er läsa denna krönika. Man kan ju bli glad av den. Eftersom saker och ting krånglade fick jag printscreena det jag skrivit och det förklarar varför det blev så litet, men hoppas på ni kan läsa ändå.

weheartit

Det finns en grej jag saknar riktigt mycket. Det är att läsa böcker. Det fanns en tid i mitt liv då jag läste otroligt mycket. Jag lånade böcker hela tiden, gick och la mig en timma innan jag behövde för att kunna läsa. Nu jag har blivit så där tråkig, somnar då jag lägger mig i sängen. Eller så sitter jag upp vid datorn till sena natten. Jag saknar min boktider. Fast åt andra sidan så läste jag så himla bra böcker då, nu har jag inga bra böcker...så har ni boktips, ge mig gärna!

Jag har sett runt lite på olika bloggar och sett att de delat med sig av deras pluggtips. Så jag knåpade ihop en egen lista idag på mina tips. Jag kan ju säga det att jag gör inte alla dessa punkter, så det är tips till mig med. Bara så ni vet. Jag hoppas att något kan hjälpa dig.

Förberedelser:
1. Gå och lägg dig i tid, se till så att du minst sover åtta timmar per natt, detta resulterar till att du blir piggare och klarare i huvudet.
2. Gå upp i tid. Ta dig tid till en bra frukost och packa väskan utan stress. Se till att inte glömma något. Det förstör ens dag när man inser att man glömt nyckeln, skolböcker eller något annat viktigt.
3. Var positiv. Tänk att det här kommer bli en bra dag. Dra på ett extra leende.

Under lektionstid:
4. Ha alltid med dig penna och anteckningsblock + de skolböcker som behövs.
5. Sätt dig på en bra plats i klassrummet där du vet att du både kommer kunna höra vad läraren säger och koncentrera dig.
6. När läraren har genomgång, lyssna aktivt och skriv ner allt viktigt som sägs. Skriv gärna ner dina tankar och funderingar också. Tas det upp några ord du inte kan, skriv upp dem.
7. När läraren ställer en fråga, våga svara. Dyker det upp en fråga i ditt huvud, var inte rädd att ställa den. De flesta eleverna gillar aktiva elever.
8. Om det nu är så att du inte vågar fråga inför alla dina klasskamrater under lektionen. Skriv ner dina frågor och gå sedan till läraren efter lektinen. Läraren kommer då upptäcka att du inte är så inaktiv i alla fall och du får ju svar på dina frågor.

Mellan lektionerna:
9. Missa aldrig skollunchen. Även om maten inte är de godaste så är den ätbar. Annars skulle de inte servera maten, eller hur? Det är helt ovärt det att ha lektioner med en alldeles tom mage.
10. Ta en liten promenad utomhus, ta in frisk luft.
11. Se till att komma i tid till nästa lektion.

Pluggandet där hemma:
12. Sätt dig någonstans där du kan koncentrera dig väl. Oftast är inte ditt eget rum det bästa alternativet.
13. Se till så att du vet vad det är du ska jobba med innan du sätter igång. Annars kan det bli himla svårt att dra igång med något.
14. Lyssna på musik. Men ha det lågt och spela helst låtar där du inte kan sjunga med. Antingen låtar du knappt hört eller musik där ingen sjunger. Kanske pianomusik? Det är väldigt vackert. Här har ni min playlist: No lyrics
15. Ha något att äta/dricka under tiden. Det får dig att orka mer.
16. Belöna dig själv! Det kan var jobbigt att jobba effektivt hela tiden. Så om du till exempel jobbar med matte, gör fem uppgifter och gör sedan något annat roligt i kanske fem minuter.

Matematiklärarens tips:
17. Gör fem uppgifter i matten varje dag. Du underhåller dina mattekunskaper varje dag och du kommer framåt.
18. Jobba tillsammans med en vän. Diskutera mycket. Hjälp andra.
19. Ligg alltid lite före i planeringen!

Övriga tips:
20. Skaffa dig en kalender. Du behöver i köpa någon. Kanske har du en kalender i mobilen? I kalendern skriver du upp alla dina läxor.
21. Tänk positivt. Även om det du gör i skolan är så kul just nu kommer det absolut att hjälpa dig i framtiden.

Nu undrar jag, om du har något tips? Har du det, ge mig den, så kan jag skriva upp här.

Jag säger bara en sak. Satan vad det blåser. Jag väntade på bussen och höll på att blåsa iväg. Haha. Men det regnar i alla fall inte...eller jag bara skojar, det gör det ju visst. Vilket väder alltså. Men jag gillar det. Höstvädret har en slags charm tycker jag. Visst är det en pest och pina att behöva vara ute i sådant väder. Men de är underbart att vara inne och se ut. Höra regnets smatter mot fönstret, höra vindens sus och allt. Nu går jag bara runt och väntar på strömavbrott. Jag fullständigt älskar det. Allt blir extra mysigt då. Jag minns förra hösten då det blev strömavbrott. Det var bara jag och min syster hemma. Vi tände massor av ljus, tände vedspisen, åt choklad och spelade spel hela kvällen. Åh vad mysigt vi hade det då. Men visst är det skönt när strömmen kommer tillbaka igen. I alla fall. Hösten är min favoritid på åren, tätt efter kommer sommaren. Det har inte bara med att jag fyller år på hösten, för det hatar jag. Men allt blir så fint då. Fina höstlöv och fina kläder till exempel. Nej, nu ska jag sluta prata och gå av bussen ut i vinden!

Tja, jag antar att de flesta av oss vet vad som hände för tio år sedan i USA?



Bilderna är från DN.se

Egentligen vill jag inte skriva något mer, bara att jag tänker på vad som hände, och sörjer med.

Här finns ett par artikellänkar från DN, jag tycker ni borde kolla in.

• Ljudklipp från de kapade flygplanen
• Han drar fram döda ur ruinen
• 11 september-attentaten
• Här rasar tvillingtornen
• Här flyger flygplanen in i World Trade Center

Vet ni vad en sak? Igår såg jag färdigt på första säsongen av The O.C och fann mig själv att hejdlöst gråta i slutet, fråga mig inte varför, för då kanske jag råkar spoila för er som inte sett slutet. Hur som haver, hur kommer det sig att jag gråter till The O.C men inte grät till Jag saknar dig? Jag menar, den filmen var faktiskt väldigt, väldigt sorligt. The O.C är inte ens nära det där. Jag måste var rätt underlig om jag får säga det själv.

Så nu frågar jag er; Är det jag som är konstig, eller är The O.C sorglig?

Skoldagen är slut och jag sitter och väntar på att bussen ska komma och ta mig hem. Men det är inte förrän om tio minuter. Vilket innebär att väntetid ger massor med tänketid. Så en del tankar dyker plötsligt upp.

1. Det är väldigt intressant att titta på folk som går förbi. Alla är de olika. Har du någonsin fått känslan att du spelar huvudrollen i en film och alla som går förbi dig är bara statister? Jag tänker så hela tiden. En rätt rolig tanke om jag får säga det själv. Jag tänker att dessa människor som bara går förbi mig är människor som egentligen intr existerar, helt utan liv. Men så inser jag att jag själv bara är en "statist" i en annans liv och då känner jag mig smått ägd.

2. Igår började jag fundera lite på mitt biologiska ursprung (jag är ju faktiskt från Indien men sedan 13 år varit adopterad). Detta är något som jag knappt gjort tidigare i mitt liv. Snarare att jag inte velat tänka på det konstigt nog. Hur som helst kom jag tänka på hur mina biologiska föräldrar ser/såg ut (jag vet ju inte om de lever) framför allt min mamma. Jag menar, är hon lik mig? Eller snarare, är jag lik henne. Hur de lever nu osv. Det var faktiskt rätt kul att tänka på det. Men jag tror knappast jag skulle vilja få några svar på mina frågor. Det känns bra att kunna hitta på mina egna svar. Jag menar, min mamma kanske är en indisk gudinna och min pappa en vampyr, vad skulle det då göra mig till, halv vampyrgud? Det ni, slå det! Jag är en halv vampyrgud!

Som ni kanske vet så skriver jag en tidning. I det senaste numret som gavs ut så skrev jag en krönika angående det som hänt i Norge. Alltså lite om vad jag tycker om det hela. Jag tänkte dela med mig av den till er. Den är rätt lång...bara så ni vet!

Den 22 juni skrevs det historia i Norge.  Och inte bara där, inte bara i Norden. Utan i hela världen.  Den här tragedin har jämförts med det som hände den 11 september 2001 i New York.
 Det första jag sa när min pappa berättade för mig om vad som hade hänt var; ”Jaha? Det var ju inte kul", och så hade jag haft en sådan där oberörd röst, ni vet, en sådan man har när man inte riktigt orkar lyssna eller bry sig. Jag skäms över att jag var så likgiltig då. Men jag visste ju inte.
 Jag vet inte vad det var som fick mig att inse vad som verkligen hade hänt. Kanske var det den tysta minuten vi hade på morgonen dagen efter, son mamma ville ha. Eller så kanske det var när My någon timma senare höll fram en tidning fylld med bilder och artiklar angående det tragiska. Jag inser också att denna händelse inte är en överdrift. Något media gjort dubbelt så stort och förvärrat. Det är verklighet.
 Det är så svårt att förstå att en man, på egen hand lyckas ta livet av så många människor, ja rent ut sagt slakta dem. Jag börjar fundera på vad som pågick i denna mans huvud. Vad jag har förstått så var en av anledningarna till detta dåd, att han var emot det mångkulturella och den invandring som finns i landet. Jag drar genast en parallell till Hitler och det han gjorde under Andra Världskriget. Två män med en vrickad livsåskådning - ja, enligt mig förstås - som låter människoliv gå till spillo bara för att de inte är nöjda. Helt otroligt. Men tyvärr sant. Något jag läste var att den här mannen tyckte inte om att behöva skjuta och döda (tack och lov), men att det var nödvändigt. Han sa att det var ett uppdrag han hade fått. Detta vidarebefordrade hans advokat från honom. Jag såg på nyheterna att han hade erkänt det som hände i Oslo och på Otøya men anser själv inte vara straffskyldig. Hm... Det kan man ju diskutera. Den här mannen, Anders förde en slags dagbok där han skrev hur han förberedde sig inför detta genom att köpa vapen, steroider och köpa medel för bomberna. Han berättade även där om sina åsikter till samhället. Vad jag inte vet, är om han har lyckats med det han ville. Är han nöjd? Nöjd över att ha vänt upp och ner på ett helt land? Tydligen så hade han låtit sig själv gripas. Kanske är det det som är tecknet på att han var nöjd.
 Det spelar ingen roll vem som blir offer för hans handlingar. Ingen ska behöva utsättas för något sådant. Men när jag tänker att politiskt intresserade ungdomar som ville ha förändring, som blev offer, så satte det igång någonting i mig, på ett väldigt smärtsamt sätt. Jag läste något väldigt fint i Aftonbladet den 23 juli, så för att citera: ”Vi vet framförallt hur sådana politiska läger går till: Du är 17 år, vill förändra världen, sover i tält och blir kär för första gången”.
Det lät så vackert och jag kunde precis föreställa mig hur det var för dessa ungdomar. Hur mysigt de antagligen hade innan han kom och dödade så många liv, drömmar, hopp och framtid. Så mycket försvann på bara en liten stund den dagen. Jag försöker sätta mig in i hur det var för de som blev skjutna och för de som överlevde. Men det är svårt, och jag tror att ingen som varit närvarande i situationen förstår hur det kändes. Men jag lider med dem. Den smärta, sorg och saknad som finns bland de människor som förlorat någon, måste vara total.
 Man läser i tidningen om olika olyckor och mord som hänt ute i världen. Om översvämningar i Indien, man läser om diktatorer, massaker och annat. Ja, visst är det tragiskt. Men det är inget som verkligen berört mig så starkt. Kanske är det för att det sker långt ifrån mig, jag kan sitta här hemma och vara trygg trots det som händer. Jag tänker, ”Det är sådant som händer, det händer tack och lov inte mig”. Kanske är det själviskt, jamen visst. Nu menar jag inte att jag sitter här och inte bryr mig. Visst gör jag det, men kanske inte så mycket som jag borde.
 Visst kan man inte kontrollera en översvämning, flodvåg eller en orkan. Men man kan göra något åt diktaturer, massaker och krig. Men det tänker jag inte gå in på nu. Men det skrämde mig verkligen det som hände i Norge, i grannlandet. Så nära. Det gör mig plötsligt medveten om att det lika väl kan hända här i Sverige vilken dag som helst. Det gör mig lite rädd, jag är själv en politiskt intresserad ungdom som vill förändra världen. Och inte ska väl jag behöva vara rädd att någon dödar mig bara för att han eller hon inte gillar vad jag gör?
Sen så är jag riktigt nyfiken på vad för straff han får. Livstid i fängelse, och då menar jag att han sitter i fängelse till den dagen han dör. Det hade inte varit dumt.
Jag är lite nyfiken på vad som kommer hända när den värsta oron, rädslan, smärtan och sorgen gått över. Kommer de finnas de som vill hämnas? Hur kommer det då göra?
Jag satt tidigare idag och pratade med min mamma om det här. Hon var glad över att media äntligen, tack vare det som hände i Norge, tog upp det här med alla vålddatorspel och hur spelarna påverkas av det. Visst ligger det någonting i det. För hände inte lite samma sak på Otøya när Anders kommer med sitt skjutvapen och börjar skjuta för glatta livet. Vittnen till detta sa att han gjorde segertecken för varje person han sköt ner. Är det in det man själv gör när man lyckas döda någon i spelet? Den här Anders var vekligeb i ett datorspel. Det är det jag har lite svårt att förstå. Varför vissa barn växer upp i en värld där det är okej att skjuta och döda i datorspelen. Blir det inte efter ett tag svårt att skilja på rätt och fel och vad som är på låtsas och på vad som är verklighet. Nej, jag vet inte riktigt. Det där måste jag fundera på mer.
 Hur som helst, den här tragedin kommer jag ta med mig i framtiden, till mina barn. Det har gjort mig mer medveten.

Nu är jag jättenyfiken på att få veta vad ni tycker om det hela. Kanske har ni också skrivit en text på era bloggar om detta. Länka gärna, så kikar jag på det. Ni får gärna vad ni tycker i kommentarsrutan. Tack!

Jamen, som jag skrev i det tidigare inlägget gillar jag en massa skådespelare och tänkte ta och dela med mig av dem. Så check it out!

Kvinnor: 
Amanda Seyfried, Dear John
Rachel McAdams, The Notebook
Anne Hathaway, Djävulen bär prada
Jennifer Garner, 13 going 30
Kristen Stewart, Eclipse
Ashley Greene, Summer's Blood
Emma Watson, Harry Potter and the deathly hollows part II
Reese Witherspoon, Water For Elepthants
Dianna Agron, Glee
Ellen Paige, Hard Candy
Natalie Portman, Black Swan

Män:
Channing Tatum, Dear John
Robert Pattinson, Water For Elephants
Taylor Lautner, Eclipse
Hugh Grant, Love Actaully 
Sam Claflin, The lost future
Cam Giganted, Burlesque