Vet ni vad? Jag stod och stekte omelett till mig och Smilla. Jag är ensam hemma. De andra i familjen är och tittar på en islandshäst till Parama. I alla fall så kommer de hem och det första mamma säger är "Vi har hittat en perfekt häst till dig". Då blir jag en aning skeptisk, vad menar hon med det? Vet hon inte att jag inte är så hästintresserad längre. Men när hon förklarade hur hästen var och hur den såg ut började jag att förstå vad hon menade med det och så började det att krypa en sån där saknad i kroppen efter min gamla häst Djangina. Sen kommer Parama in och säger det samma och även hon förklarar, då börjar jag ännu mer att längta efter den där hästen dom beskriver. Sen så kommer pappa in och även han säger samma sak. Då börjar jag undra om min familj blivit helt skvatt galna. Menar dem att vi ska köpa två islandshästar? En till Parama och en till mig. Sen så visade Parama en bild på hästen och jag blev på något sätt såld. Så nu vill mamma och pappa göra mig ägare till en häst. Toppen...kan man ju säga. Men så får man ju inte glömma bort att jag har lagt av med hästar. Men jag börjar ju ändå längta och sätta upp små planer på framtiden. Så ja, jag vill ha en häst, en som inte är så groteskt stor som våra fjordingar, en som liknar Djangina. Sen så är det ju bra för att få ett projekt, komma ifrån datorn. Men sen börjar jag ju nian! Borde jag inte satsa på skolan? Men en del av mig hoppas att mamma och pappa menar allvar med det de sagt i kväll, spontana som de är!