Så har ännu en julafton gått och jag har haft det fint. Visserligen har det inte känts som en julafton, bara en vanlig dag som varit finare än alla andra vanliga dagar. Jag har många gånger fått påminna mig om att det faktiskt är julafton idag.

 

Tänk, alla förväntningar som byggs upp inför dessa dagarna - ja till och med veckorna - innan jul och tänk på hur snabbt det går när julen väl inträffar. Är det förgäves eller är det de meningen med julen kanske? Alla förväntningar, glädje och framför allt solidaritet som visas innan och under julen. Jag tror nog det är så och det är fint.

 

Hur som helst har jag inte gått runt med tusentals fladdriga julkänslor, jag har inte gått runt med dem glittriga ögonen och bara väntat på Kalle Anka och att få öppna julklapparna. Utan har mer tagit det som kommer, tagit det lugnt, försökt hitta meningen och glädjen med det som händer. Jag har lyckats bra med det tycker jag och jag har verkligen upptäckt värdet med att vara med sin familj, kanske låter det klyschigt, vad vet jag, men det är ju så det är.

 

Jag fylldes av nostalgikänslor när jag i förmiddags såg på Astrids jul och då var det nära att jag kom i kontakt med julkänslorna, för jag mindes plötsligt hur det var att ha julkänslor som litet barn, den lyckan är svår att slå. Jag grät också jag en skvätt när jag såg på Kan du vissla Johanna och för första gången såg jag på Karl-Bertils Julafton och jag insåg hur alla dessa julfilmer, vilka fina budskap de har, det är inte klokt.

 

Julklappar fick jag både ge och få. Det var fint. Det finns nog inget som slår lyckan i någons ögon när hen verkligen uppskattar julklappen man gav. Då blir man på något sätt alldeles hel i kroppen. Jag skulle också kunna rada upp en lista på vad jag fick i julklapp men känner att det inte är relevant. För hur spännande kan det egentligen på en skala vara att veta vad andra ha fått, är det för att jämföra? Jag tror inte det är så för alla, men för att undvika just jämförelse, så låter jag det vara. Men kan säga så här, att jag är verkligen glad och tacksam över det jag fått.

 

Något annat som slår mig är hur viktigt det var för mig innan att vi firade jul med andra människor utan för familjen. Det värsta tänkbara scenariot skulle vara att vi firade med enbart familjen. Kanske var jag rädd för eventuella komplikationer, missförstånd, bråk som lätt skulle kunna uppstå om man bara är i familjen. Men jag känner efter denna julaftonen, hur fint det var, hur nära vi kom varandra i familjen och kanske är det så, julen firas bäst med enbart familj (återigen klyschan, men det är okej).

 

Jag hoppas att ni haft den julafton som ni förtjänar, som ni ville ha, som ni önskade, att den blev alldeles rätt för er. Ha nu en god fortsättning så hörs vi snart igen.

xx

 

(p.s vad fint att ni tog er tid att läsa allt, det blir jag glad för)