Hej! Så igår var det min födelselsedag, min sjuttonde. Helt klart min finaste och bästa födelsedag, heltklart. På morgonen väcktes jag av sång av min familj, morfar, kusin, moster och systers pokvän. Mer än vad det brukar vara, helt klart. Det var fint, jag öppnade presenter, kan visa er lite av det jag fick i ett senare inläg. Sedan åt jag en god tårtfrukost (det är ju så man ska äta på sin födelsedag, visst?) och gjorde snabbt i ordning mig inför dagens äventyr. Ja, inte var jag hemma på min födelsedag minsann.

 

För jag och Sara, vi två åkte till Göteborg för att se på Markus Krunegård. Att vi åkte så tidigt var ju för att vi skulle köa. Något som senare skulle visa sig vara onödigt, men det visste ju inte vi då. Nåväl, med subwaymackor och godis gick vi och satte oss till rätta utanför Trädgårdsföreningen och väntade. Ja, väntade var precis det vi gjorde. Småpratade lite med andra köande. Dock trodde vi ju att det skulle vara fler som köade, med tanke på att vi var i Göteborg. Men icke. Sedan fick vi reda på att eftersom vi inte är över 18 så får vi inte ens stå nere vid scenen utan på balkongen och till det behövde man knappast köa till. Men men, det fanns inte mycket så annat vi kunde göra åt saken. Så vi satt kvar och jag lovar, det var fruktansvärt kallt. Den nedre bilden på mig bevisar det. Men åtta timmar gick väldigt fort fram, svårt att tro faktiskt.

 

Sedan så fick vi äntligen se honom, Markus Krunegård. Han var alldeles underbar och det var en av dem bästa konserter jag varit på. Han var så fin och sjöng/sade så kloka saker. Åh herre Gud vad bra. Att man var helt salig efter det. Ja. Sedan efter det kom Sara på att vi skulle riva ner några affischer som hängde i staden och det var precis vad vi gjorde.

 

Gaah vilken lyckad dag!!