Om ni inte uppfattat länken eller så

 

 

 För er som inte redan vet, det handlar om feminism, därför är det så viktigt.

Så saker och ting blev inte så som jag trott. Saker och ting blev faktiskt sämre än vad jag trott. För en stund så trodde jag att saker och ting skulle lösa sig, att allt skulle bli bra. Att det var min tur. Men nu sitter jag här, med ett inre som spricker och inte alls är så där glad som man skulle kunna tro när man ser bilden på mig. Men den är ju bara falsk, så som det mesta här i världen. För ingenting är ju på riktigt, eller hur? Det som skulle bli min räddning har plötsligt blivit något slags helvete. Men det är väl lika bra det. För vissa saker ska man helt enkelt inte bara komma ut ur hel. Vissa saker ska bara göra ont. Det finns säkert någon mening med det. Vad vet jag. Jag vet bara att jag är färdig med dig, jag behöver inte dig längre och det är bra. Klart det är. Nu är det bara jag och spåren av dig kvar. Och vad som händer med oss...vem bryr sig egentligen om det? Det blir som det blir. Men jag överlever, jag överlever alltid. Tar mig förbi sådant här. För jag vet att jag inte är ensam, jag har så fruktansvärt fina människor i mitt liv, de betyder allt för mig. Och man kan faktiskt leva sida vid sida med smärtan, det är inte svårt och är det inte det vi alla gör dagligen?