Nu har jag sprungit, sex kilometer. Trodde nästan att jag skulle dö. Men jag hade en taktik, springa skiten ur en första varvet, ta det lugnare andra varvet och så köra skiten igen tredje varvet. Planering gick jättebra tills jag kom till tredje varvet och ramlade på någon sten och vrickade foten samt magen, det var i så fall som det kändes. Så nu går jag runt och lider, nästan haltar fram. Men jag ska inte klaga för att jag förbättrade mig föra tid med fem minuter. Så jag är glad ändå. Nu ska jag se om jag kan låna Mys bok för att kopiera lite matteböcker. Jag glömde nyckeln och jag som trodde att jag hade den med mig!