Så där ja. Jag har precis skickat in det där skolarbetet som jag har tjatat om. Det löste sig tills sist. Pappa räddade mig från att dö. Så det känns väldigt skönt. En stor sten är lyft från mitt hjärta. Nu är det bara en del smågrejer som ska fixas och...vänta! Det slog mig att jag har ett jäkla svenskaprov i morgon, det har jag va? Jag har varit helt uppe i det här arbetet denna helgen att jag totalt glömt provet. Attans kattskit också. Man jan ju alltid hoppas på att läraren är snäll i morgon och förstår att vi i klassen har jobbat som galningar med annat den här helgen, kanske då skjuter hon fram det några dagar. Önsketänkande!