Idag fick jag en känsla av deja vú. Eller snarare klockan vred tillbaka si så där sju år. Då jag bara var nio år och en sprallig liten flicka. Jag och några andra små flickor var ute i naturen varenda dag. Vi höll på med ett projekt där vi skulle rädda naturen. En gång skulle vi följa en bäck och ta bort all skit som stoppade vattnet från att rinna. En annan gång skulle vi rädda grodynglar. En gång skulle vi göra ett forskningsprojekt, då vi fångade en spindel för lite försök. Det låter rätt hemskt nu, men så hemska var vi inte. Vi mätte och vägde den. Samt tog vi en linjal och tog tiden på hur långt tid den kunde springa 20 meter osv. Tja, snacka om att vi var kreativa då. Verkligen. Jag saknar den tiden, väldigt mycket.

Hur som helst. Anledningen till att jag tar upp det här en igelkott. Kommer ni ihåg i förra veckan då jag visade er bilder på en liten igelkott som vi kallade Iggy Pop? Han har jag stött på ett par gånger den här veckan. Det gjorde jag idag och jag tror han är lite sjuk, i alla fall väldigt trött och oskyddad. Han kurrar inte ihop sig till en boll för att sticka ut taggarna vilket gör honom väldigt oskyddad. Genast kände jag sympati för honom och gjorde ordning ett litet bo för honom ute i vedskjulet och jag hoppas han kvicknar till!