När man är yngre vill man ha åldern, när man är äldre vill man ha elden.
Det är när jag sitter i sängen, lyssnar på Tracy Chapman som jag inser att över halva sommaren har gått och jag har inte bloggat någonting. Så ja, det är väl dags nu. Fast det egentligen inte är så mycket som hänt, eller så har det. Jag vet inte riktigt.
Men i måndags var jag och Sara i Göteborg i alla fall. Vi såg Håkan. Först i en park och sedan på röda mattan. Han var alldeles jättevacker. Och sen såg vi också Känn ingen sorg. Den var också alldeles jättevacker. Jag var en stor jävla känslobomb efteråt och kunde inte alls definera mina känslor. Punkt.
Ord från er
Trackback
