Om en helg som nästan är slut.

Nu tänkte jag berätta om vad som hänt mig sen i den här helgens början. Emilia och Sara kommer hem till mig i början av fredagkvällen. Emilia färgar Saras hår och klipper mitt. Det är inte dumt att ha en vän som sånt, inte alls. Sedan så lagar vi minipizzor, jag har svamp på min, för det är så fruktansvärt gott. Jag passar också på att ge Sara en del av hennes födelsedagspreset, visserligen nästan en månad försent, men det gör inget. Resten av kvällen flyter på så där alldeles jättefint. Vi sitter på golvet, dricker vin och sjunger Åh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort tillsammans med Håkan. Det är fint och allting är så där bra, helt ångestfritt och bra, så som det alltid borde vara. Någon gång vid två går vi och lägger oss. Dagen efter är det lördag, Emilia och Sara stannar kvar hos mig och vi gör inte mycket, tar det lugnt, går på promenad med hundarna, hunddagis, kallar Sara det... eller om det var Emilia. Vi räknar också lite matte, för det är matteprov på måndag. Jag ber Emilia att rita feministmärket på min arm, det gör hon. Att vi somnar på golvet fast det är mitt på ljusa dan, det gör ingenting. För vi bara gör det som vi behöver. Sen på kvällen äter vi tacos med spelar geni med mamma och pappa. Sen vid tolv åker de hem och jag går och lägger mig. Jisses vad bra jag har haft det med dem, så fruktansvärt bra.
Ord från er
Trackback